Vårt syfte är att offentliggöra poeten och estetikprofessorn Per Daniel "Amadeus" Atterboms mänskliga och litterära tillkortakommanden. De är inte få. Framför allt ansluter vi oss till den liberale skriftställaren och tidningutgivaren J P Theorell, som i Dagligt Allehanda år 1847 beskrev Atterbom som

”en kolibrisjäl, i vars huvud aldrig uppstått en redig och klar tanke om samhällsfrågor”.

- ett omdöme vars innebörd djupnar ju mer man sätter sig in i Atterboms liv och verk.

Anti-Atterbomsällskapet har ingen medlemsavgift, och ser det som sin uppgift att ge Atterbom hans rätta plats i svensk litteraturhistoria - längst ned. Till det svåra misstaget att kalla huvudpersonen i sin diktcykel för ASTOLF, av alla namn, fogar sig en lång rad av felsteg, missbedömningar och fräcka dumheter, vilka alla kommer att offentliggöras på denna sida.

Bland medlemmarna återfinns

Ola Larsmo

Henrik Williams

Stephen Farran-Lee

Carina Burman

Mats Aronsson

Erik Hörnfeldt

...och du får också vara med. Anmäl dig här. Klicka på spyflugan nedan:

Nyhetsspalten:

februari

I Svenska Dagbladet gör lit prof Lars Lönnroth en exemplarisk läsning av nyutgåvan av Skaldens "Minnen från Tyskland och Italien, bd I & II" Klicka här för att läsa några minnesvärda citat!

Juli

I senaste numret av Moderna Tider (129-130) utnämner Göran Hägg "Lycksalighetens Ö" till den tråkigaste svenska boken någonsin. För en gångs skull och en given punkt är vi helt överens med hr Hägg.

Juni

AA-sällskapet fattde vid sitt extra ordinarie sammanträde på Flogstaskolan i Uppsala, den 5.5.01, ett beslut om ändring av ett av sina uppställda mål:

Vi kräver inte längre att plaketten med Atterboms namn skall tas ned från Uppsala universitetsaulas vägg för att ersättas med en extra Geijer-plakett. (Detta kallades av vissa medlemmar för "historierevisionism".) Det kravet skall betraktas som struket ur stadgarna.

Däremot pågår ännu diskussioner huruvida Atterboms gravsten bör ersättas med en replik i något mindre storlek, gärna i proportionerna 1:3 i förhållande till Erik Gustaf Geijers dito.

Ordföranden.

Bilda dig en egen uppfattning - läs en dikt av Atterbom på Esperanto - klicka  här:

(Anti-Atterbom-Argument)

Atterbom smet gärna från sina föreläsningar, om han inte skrämde bort studenterna genom att läsa högt ur "Lycksalighetens Ö". Nedan 

en nidvers mot Atterbom, anonym författare, sent artonhundratrettiotal:

Jag kom så villig och så from, 

Att höra dig, o Atterbom, 

Men jag blef sviken i mitt hopp: 

Professorn har en krasslig kropp, 

Och skjuter derför gerna opp. 

"Verserna spred sig nämligen hastigt och väckte munterhet bland ungdomen vid akademin."

läs mer på:

"verser mot en professor"

http://ronne.webhostme.com/ergo.asp?6

Atterbom  själv om inspirationen till det egna författarskapet:

"Ensam följde du min stig, hulda fantasi!

Dvärgar små med elfenhorn,

 slott av glas med pärletorn,

feer däruti - fyllde gossens barm."

Ur "Den nya Blondel"

"Scarabeus Plattergom", "Får med romantikens bjellra om halsen", En "af Munklegender förtorrkad mullvad" - där är några av samtidens tillmälen mot Atterbom. Den liberala pressen, med Hiertas radikala Aftonblad i spetsen, tyckte lika illa om honom som han om den. Aftonbladet, den tidens hatade vänsterpublikation, beskrevs av Atterbom som "denna stinkande kloak".

   När Almqvist 1839 började skriva i Aftonbladet var det dödsstöten för vänskapen mellan honom och Atterbom. Almqvist hade redan tidigare beskrivit Atterbom som så: 

   "om verldens och menniskornas stora behof har han ingen annan aning, än att han läst derom utan att sjelf erfara."

   När den numera liberale skandalskrivaren Almqvist besökte Malla Silfverstolpes salong 1842, tre år efter utgivningen av "Det går an" vägrar Atterbom att ens hälsa på sin före detta vän och kollega.

Källa: Johan Svedjedals "Författare och förläggare" (1994)

När Atterbom som rektor för Uppsala Universitet skulle hålla minnestalet över sin gamle vän Erik Gustaf Geijer, som avled våren 1847, försökte han till varje pris bortförklara det faktum att Geijer på gamla dagar blivit radikal. Han anslöt sig till Uppsala-professorn Israel Hwassers "vetenskapliga" förklaring av liberalismen som "en försvagning i hjärnan". Atterbom sade alltså i sitt tal om den vän som hjälpt honom i den akademiska karriären, att

"Hans fysiska krafter voro bräckta; de hade till och med länge, fastän hemligen varit det; och till äventyrs kan mången av hans senare levnadsföreteelser endast patologiskt förklaras."

Det var detta som föranledde Palmblads frontalangrepp i Dagligt Allehanda, där han skrev:

"Finns det då ingen barmhärtig människa som vill och kan säga professoren Per Daniel Amadeus Atterbom huru en offentlig funktionär skall bära sig åt, då han ex officio skall yttra sig?"

Fy, Per Daniel. Fy.

läs mer om PDAA:s slutgiltiga svek - klicka på flugan:

I Svenska Dagbladet [11.02.03] gör professor Lars Lönnroth följande, enligt vår mening, fullkomligt korrekta bedömning av Atterboms reseskildring "Minnen från Tyskland och Italien", som nyligen kommit i nyutgåva:

"Bitvis är det också oavsiktligt roande genom vad det avslöjar om den svärmiske unge svenskens naivt självhävdande personlighet och till synes ändlösa förmåga att göra bort sig i stora världen. (...) Vad i dessa volymer är det då som särskilt kan tilltala moderna läsare? Knappast dikterna, som överlag verkar pompösa, knappast heller Atterboms detaljerade men långtråkiga och ibland onödigt känslosamma beskrivningar av de konstverk och byggnader han besöker. Definitivt inte heller hans konstfilosofiska och litteraturpolitiska betraktelser som i dag förefaller både pretentiösa och otidsenliga. Dessutom är mycket av detta - som Bengt Lewan visat - direkt övertaget, för att inte säga plagierat, från andra romantiska skribenter."