Tidigare publicerad
i Dagens Nyheter den 26 juli 2005
Den 7 juli i år skrev flera tidningar att webbplatsen "Radio
Islam" åter skulle granskas av polis och åklagare. Det var en
privatperson som i samband med Monica Zetterlunds död hade
uppmärksammat att hon ingick i Radio Islams så kallade "juderegister",
under rubriken "judemakt", och sedan anmält sajten för "hets mot
folkgrupp".
När jag ringer till åklagarmyndigheten i Malmö får jag veta att
man har bestämt sig för att inte inleda någon förundersökning.
Anledningen är att webbplatsen, radioislam.org, är registrerad
utomlands, närmare bestämt i USA, av utländska medborgare - och
att man inte räknar med att få någon hjälp från amerikanska
myndigheter, då hets mot folkgrupp inte är ett brott i USA.
Dessutom har Stockholmspolisen så sent som förra året slutfört en
stor utredning mot sajten och dess misstänkte huvudman Ahmed Rami,
en utredning som trots sitt omfång aldrig ledde till åtal.
Beskedet från Malmö gör mig inte förvånad. Jag har tagit del av
Stockholmspolisens utredning, som omfattar flera hundra sidor, den
är samvetsgrann och detaljerad. Ändå fattade åklagare Tora Holst i
juni förra året beslutet att inte inleda ett åtal mot den
misstänkte huvudmannen Ahmed Rami - detta därför att "vilken roll,
om någon, som han själv har i konstruktionen av eller arbetet med
hemsidan har inte varit möjligt att visa. Inte heller vilka andra
som varit inblandade. Förundersökningen skall därför läggas ned."
Efter att ha läst Stockholmskriminalens utredning finner jag
åklagare Holsts beslut minst sagt märkligt. Om det material
polisen har tagit fram inte räcker för ett åtal så går det helt
enkelt inte att åtala någon alls för "hets mot folkgrupp". Inte så
länge en dator på något sätt är inblandad. På annat sätt går det
inte att förstå beslutet.
Före polisens undersökning omfattade Radio Islam nio olika sajter,
spridda på servrar över hela världen. I samband med att
Stockholmspolisen visade intresse krympte antalet sajter ned till
en enda. Efter åklagare Holsts beslut i juni har de ansvariga
bakom sajterna tydligen dragit den rimliga slutsatsen att det nu
är fritt fram, och åter börjat sprida sitt material på bred front.
I skrivande stund finns det fem sajter med samma eller liknande
material under rubriken "Radio Islam". Samtliga bryter mot lagen
om hets mot folkgrupp, bitvis grovt, men även mot
personuppgiftslagen, som säger att man inte får upprätta register
över personers politiska åsikter eller etniska tillhörighet och
sprida dem digitalt. Jag tror att alla bedömare, åklagaren
inräknad, är överens om den bedömningen. Alla Radio Islams sajter
rymmer nämligen det så kallade "Juderegistret" som omfattar
ungefär 4 000 svenska medborgare, vars politiska och etniska
hemhörighet slås fast (ofta felaktigt) eller som förses med
nedsättande epitet. Om min egen ringa person kan man där, som
exempel, läsa följande:
"På sätt och viss är dessa personer
värre än judarna, då de senare agerar bara efter gruppegoistiska
riktlinjer, medan sådan som Elgemyr, Skytte, Larsmo och vad de nu
heter, inte tvekar att förråda sitt eget folks värderingar för att
gå pig-ärenden åt främmande herrar. Ty man skall komma ihåg att
judarna själva betraktar sig som främlingar i detta samhälle - de
ser sig alltid främst som just judar och vi andra icke-judar som
en sorts untermensch - eller gojim som de också kallar oss (och
som kan liknas vid begreppet fårskallar)."
Det rör sig här om den främsta samlingen av "hate speech" och
antisemitism som i dag finns tillgänglig på svenska språket - för
att inte tala om de andra språk som sajten rymmer. Vid sidan av
detta är Radio Islam världsberömd som "faktabas" för revisionister
som förnekar nazisternas massmord på judar och andra under kriget.
Det är framför allt vad Radio Islam är: världens i dag kanske
ledande nynazistiska webbplats. Som nu tycks anse sig ha fått
fribrev att utöka sin verksamhet.
Men, säger åklagarämbetet, det går inte att slå fast vem som står
bakom.
När polisen 2002 gjorde husrannsakan hemma hos
Rami
hittade man där fyra datorer, som man tog i beslag. Under förhöret
svär sig
Rami
fri från användandet; han säger sig aldrig ha använt en dator i
hela sitt liv, datorerna har han fått av andra. Webbplatsen "Radio
Islam" vet han inget om. Förhörsledaren påpekar att det på en av
datorerna finns en större mängd material från sajten och ett så
kallat ftp-program, som man använder för att ladda upp filer till
en webbserver. Det beror på, säger Rami, att han fått en hårddisk
i gåva. Allt måste ha funnits på disken när han fick den. Vidare,
säger förhörsledaren, finns här e-post till en "Ahmed
Rami"
på hårddisken, post som handlar om revisionistiskt material som
ska publiceras på sajten "Radio Islam". Återigen, säger Rami, kan
någon ha öppnat ett e-postkonto i hans namn, använt det och lagt
posten på den hårddisk han sedan har fått i present.
Vi har alltså en dator i Ramis ägo, som innehåller mjukvara och
material från sajten "Radio Islam", och e-post på samma dator, i
hans namn, post som gäller skötseln av sajten och vad som där
finns.
Trots polisens resultat menar åklagaren att det inte finns grund
för åtal. "vilken roll, om någon, som han själv har i
konstruktionen av eller arbetet med hemsidan har inte varit
möjligt att visa." Den mest generösa tolkning man kan dra av
beslutet är att åklagarmyndigheten helt enkelt inte tror svenska
domstolar om att kunna föra en process som kräver ett minimum av
kunskap om hur datorer fungerar.
Men hur är det då med de utländska registranterna? Är de så svåra
att hitta som man kan tro? På de olika registersidor som finns på
nätet, till exempel networksolutions.com, ser man att
radioislam.org har två ansvariga kontaktnamn - det ena en "Mohamed
William", knuten till organisationen "American Islam Society" i
Los Angeles. Denna amerikanska förening känner ingen till, hur
många man än ringer och frågar. Men slår man upp föreningen i Los
Angeles-katalogens gula sidor ser man att föreningen har två
e-postadresser. Den ena går till någon som kallar sig
rami@abbc.com.
Den andra är inte mindre intressant:
felderer@abbc.com. Namnet Felderer är ymnigt förekommande på
"Radio Islams" sidor, där svenske medborgaren Ditlieb Felderer
kallas förföljd dissident. Felderer är världskänd som
Förintelseförnekare och antisemit.
Det andra registrantnamnet går till en kvinna som vi kan kalla
"Sonia", som uppger en adress i Sankt Petersburg. Intressant nog
hittar man samma, ovanliga namn på en annan plats i polisens
material: nämligen som namn på modern till den då minderåriga
flicka som fram till 1997 var kontaktperson för Radio Islams
webbplats. "Sonia" följer 1997 med sin dotter till förhör hos
polisen och uppger då en adress i en söderförort till Stockholm.
En person med samma namn bor ännu kvar på samma adress. Inget
tyder på att polisen har talat med henne för att höra om hon är
identisk med den person som står som ansvarig för dagens
webbplats.
Att uppge falskt namn eller adress när man registrerar en
webbdomän är ett ganska litet bedrägeri. Dock är det ett brott mot
regelverket, var i världen man än befinner sig, och räcker för att
få domännamnet indraget. Även om svensk polis inte kan räkna med
fullt samarbete från sina amerikanska kolleger går det att höra av
sig till de företag som har registrerat namnet och kontrollera om
vederbörande existerar. Eller om "Sonia" bor i Ryssland eller
Stockholm. Sådant går att ta reda på. Åklagaren i Malmö gör det
för lätt för sig när man lägger ned utredningen helt enkelt därför
att webbplatsen "till synes" är registrerad utomlands. Men det är
också lätt att förstå uppgivenheten - när Stockholmspolisens
noggranna utredning enligt åklagaren inte räcker för en prövning i
domstol.
Ansvariga politiker och myndigheter talar just nu vitt och brett
om det nödvändiga i att stoppa andra datorrelaterade brott, som
spridningen av upphovsrättskyddad film och musik över nätet. Där
tvekar man inte att uttala sig och ta i på skarpen. När det gäller
hets mot folkgrupp och spridning av hatpropaganda har man
abdikerat.
Det är det enda ord som går att använda: abdikation.
